Hörneå bys hemsida www.becken.se
Sommarn är kort, det mesta regnar bort
av Ann-Katrin Lagnefeldt
Ann-Katrin Lagnefeldt skickade ett mail till Redaktionen 2025-09-16. Ann-Katrin bor söder om Stockholm men har sin uppväx i byn Öre strax söder om Hörneå/Hörnefors. Hon presenterar sig själv i artikeln "Jag sökte ett årtal och fann en trevlig hemsida". Fler artiklar ses att läsa i vänstra marginalen.
Detta bidrag handlar om sommaren 2025, med följande ord:
Gunnar Engström, 2025-09-19
---oooOOOooo---
Sommarn är kort, det mesta regnar bort
De flesta känner väl igen refrängen till av Thomas Ledins slagdänga; ”Hösten kommer snart. Det går med vindens fart”. En mycket passande text de senaste veckorna med regn och hårda vindar. Men sommaren var varm bitvis och vi i Stockholmsområdet ska inte klaga för jämfört vad Västernorrland drabbats av: tågurspårning och raserade vägar på löpande band, är våra bekymmer små. Men klimatet är verkligen inte som det varit och värre lär det bli.
Bild 1. Havsnära väg mellan Lövvik och Kramfors /eget foto
Just till de där trakterna i Västernorrland, Torsåker och Kramfors åkte vi i somras för att se Höga-Kusten spelet. Fotot ovan tog vi på väg från Lövvik efter föreställningen. Det var en mycket bra föreställning, med sånger från albumet som gjordes för över 10 är sedan, också det tydligt inspirerat av farföräldrarnas uppväxt i Ådalen. Härlig musik, bra skådisar (bl a Morgan Alling och Sussie Eriksson) och allt framfört med fart och fläkt. Texterna handlade om farföräldrarnas liv, farfadern Jonas var sågverksarbetare och deltog i strejken i Ådalen 1931 och han gick även med i demonstrationståget. Denne Jonas blev som barn utauktionerad till en sågverksägare i Ådalen. På 1800-talet och en bit in på 1900-talet var det legio för socknarna att auktionera ut föräldralösa barn till lägsta pris. Det lär bli fler säsonger med bygdespelet så en tur till undersköna Höga Kusten är att rekommendera nästa sommar.
Bild 2. Ett foto från Häxberget (tyvärr är upplösningen låg i det foto som skickats till Redaktionen)
Ett annat utflyktsmål i Ångermanland var Häxberget i Torsåker. I somras var det 350 år sedan 71 personer avrättades på Bålberget i Torsåkers socken. De flesta var kvinnor, men även några barn och ett par män. Dessa kom från socknarna Dal, Ytterlännes samt Torsåker. Vi tog oss upp på Bålberget eller Häxberget som det numera kallas, längs stigen finns flera minnesstenar och minnestavlor med de dödas namn och bytillhörighet samt ålder. Jag stod där uppe på berget och tänkte på alla dessa kvinnor och barn som torterats och svultit under sin långa fångenskap i väntan på dom och verkställighet. Tidigare hittade jag ju en präst i mitt släktträd, Eric Djupaedius, verksam i Grundsunda församling för tio generationer sedan. Han var direkt medskyldig till dessa hemska dåd anno 1675. Helst skulle jag ju radera denne Ericus från släktträdet med tanke på vad han gjorde, men då blir det en lucka i släktträdet. Jag tröstade mig med att en annan ana, Rågärd, som blev anklagad trolldom, detta några år före ”det stora oväsendet”. Hon var född i Öre på 1600-talet, gifte sig i Brattsbacka med en bonde och jordbruket gick uppenbarligen för bra eftersom ett par bönder från närliggande byar, anklagade Rågärd för ”trollkonst och lövjeri”. Men hon frikändes, prästerskapet fann inget att anmärka på beträffande Rågärd vilket en annan tackar för eftersom hon var anmoder i rakt nedstigande led. Hon finns upptagen på ett antal av nätets släktforskningsplattformar och även i boken ”Olåt och munbruk” av Tyko Lundkvist. Boken är f ö intressant, finns många berättelser om vad som timat i byarna: förtal, okvädingsord, ryktesspridning etc. Allt hämtat från norrländska domböcker.
1600-talet var förvisso ett synnerligen mörkt kapitel. Utifrån vad som hittills hänt under detta sekel, så tycker jag ju att även det här seklet kvalat in med alltför många mörka kapitel med, pest/Covid; krig/terror/ Ukraina, Gaza, m m. I dag (16 sept) läste jag i DN om de mycket starka högerkrafterna i USA, en kvinna som var intervjuad ansåg att man skulle återinföra offentliga hängningar. Anno 2025! Jag blir mer och mer mörkrädd.
Tur att man då kan dyka ner i släktforskningen ett tag. Som tur är har jag en make som också släktforskar för jag har bara haft släktforskning i huvudet ett bra tag. Under en längre tid har jag fördjupat mig i släktforskningen och hittat förfäder i Öre by ända tillbaka till 1400-talet och fått en del avlägsna släktingar med anknytning till byn, på köpet. Efter att DNA-svaren började komma in för ett par år sedan insåg jag att rätt många DNAmatchningar pekade på Öre, vilket verkligen fångade mitt intresse. Jag började att knyta ihop släkttrådarna med olika gårdar /gårdsfolk i byn, så långt som det digitala systemet tillät. En annan bok ”Öreälvens byar” av ovanstående T Lundqvist (nej, vi är inte släkt) har blivit min (släktforsknings)bibel kan man säga. Med den som stöd och vägvisare ”tog jag mig in på” husförhören i varje bondgård i Öre och gick igenom vilka som levde där, från 1600-talets slut och framåt. Allt för att kolla om några kunde knytas till mina egna rottrådar, vilket var fallet.
Bild 3. Distansskribenten i sitt esse (privat foto).
Till slut hade jag en stor mängd material om byn, dess gårdar och folk och kände att det här skulle jag vilja dela med mig av. Sagt och gjort, jag och min syster bjöd in till ett släkt- och byforskningskafé i Öre hembygdsgården i början på augusti. Föredraget fick namnet ”Alla genvägar bär till Öre” – om byn, dess gårdar och folk. Det blev en mycket lyckad kväll. Intresset var stort och bygdegården var fullsatt. Kanhända blir det en uppföljare nästa sommar.
Bild 4. Foto: Agneta Malmström, från reportage i Västerbottningen.
Varje sommar när jag kommer upp till Öre så tänker jag att jag borde gör något åt de fåtal växter som finns kvar i rabatterna. Min mor och en av mina systrar, försökte att få till rabatter med prunkande blommor, och syrran tog med sig billaster med perenner, som hon grävt upp i sin trädgård i Skåne. Dessa perenner fick ett kort liv i Öres sandjord, i den magraste jorden man kan få! Vilken chock för dessa bortklemade växter som odlats i den mörka feta myllan i Skåne. Men det finns de som lyckats med att skapa fina trädgårdar, med mycket möda och gödsel.. Tidningen Västerbottningen, som jag numera prenumererar på för att hålla mig lite ajour, besökte Öre i somras och gjorde ett reportage om ”Sagoträdgården” där Maria och Kent Schmidt huserar med hunden Corinne. Jag blev bekant med Maria och Kent för några år sedan, och sedan dess har jag fått perenner och frön med mig i bagaget söderut. De har byggt ut det lilla torpet och gjort en fantastisk trädgård, fylld med alla möjliga växter och träd, damm med grodor och små prång och vrår. Vete sjutton om jag inte såg älvan Tingeling susa omkring där också, det glittrar i vart fall från älven och vittra finns där någonstans också liksom häxans torn, det vet jag. Den är något att besöka för trädgårdsentusiaster, stora som små, nästa sommar.
Strömsör och dess herrgård har ju avhandlats på denna hemsida några gånger. Varför tar jag då upp Strömsör igen undrar kanske vän av ordning? Jo, namnet! Det finns ett par olika förklaringar till namnet, kanske fler. I C-uppsatsen av Annika Lindberg från 1993/Strömsörs herrgård nämns att Carl Häggström d ä, byggherren som initialt köpte hemmanet på östra sidan på 1840-talet, valde namnet Strömsör efter den faktor Ström som skulle ha bott på platsen tidigare. Dock har jag inte hittat någon faktor Ström boende på denna sida älven vid 1800-talets början, inte heller tidigare. Det var bonden Erik Aron Ersson som först sålde marken till E Häggström d ä och därefter minst en ytterligare bonde, som släppte till mark. I det material om Öre som jag stödjer mig på, finns en tidningsartikel av Hjalmar Lundberg, skribent på Västerbottens folkblad på 1960-talet. Han var av torparsläkt i Öre och lär ju ha haft en stor lokalkännedom om byn, av hans alster att döma. Han nämner i vart fall finns en annan förklaring av namnet. När Erik Häggström kom till Öre på 1800-talet första hälft, tjusades han av friden i Öre. På den östra sidan, vid nuvarande bron finns en fors, vilken enligt H Lundberg, benämndes ”Strömdraget” av lokalbefolkningen. Eftersom Strömsör låg egendomen i fråga i byn Öre valde E Häggström att kalla sitt ställe för Strömsör. Huruvida det ena eller andra är rätt så lär vi inte få veta, men jag håller för troligt att Hjalmar Lundbergs teori är den mest adekvata.
Trevlig höst önskar distansskribenten från Södertörn.
Ann-Katrin Lagnefeldt, 2025-09-16
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se